14.33 en torsdag innan semestern. Har varit på BVC idag, fått höra att Olivia inte går upp i vikt som hon ska och att vi måste börja med ersättning. Blir lite ledsen och tänker att det är mitt fel, att jag är för smal och vilar för lite. Blir även motiverad och tänker att nu måste jag ändra vanor, tänka på henne framförallt. Det måste gå bra och jag måste orka bryta.

Klockan är 04.28 och jag siter i sängen och ammar, solen skiner och allt är lugnt..., eller? Nej, jag har en stress i mig som säger amma och sov sen. Jag vill ner i källaren och cykla. Och då måste Olivia sova, vilket hon såklart inte alltid gör. Ska detta verkligen vara en issue för mig? Är cyklingen, ja eller träningen verkligen så viktig? Ja, det känns så iaf. Jag vill, behöver någon timme per dag som handlar om mig, enbart mig men jag vet inte om det har gått väl långt när stressen över att inte få till det så här tidigt på morgonen gör att har svårt att tänka på annat. Att hoppa över det en dag känns oöverstigligt svårt och så ska det inte vara. Jag vill börja leva! På riktigt nu! Läste raden i en blogg och det gör lite ont att läsa de raderna. Inser att det fortfarande finns så mycket kvar i mig att jobba med. Nu kom Alexander in och var arg också. Stress ännu mer.. måste jobba med detta men vet inte hur. Inser att ylab vore bra men för dyrt. Inser också att det enda sättet egentligen är att bara göra. Bara förändraoch våga sätta upp ramarna för ett nytt sättatt att leva. Ett sätt  där jag, dvs Anne bestämmer hur jag vill och behöver ha det, inte hur jag tycker att jag borde hadet. Mycket mycket lättare sagt än gjort.. tror att sommaren och semestern kan göra gott även om jag är lite orolig, stressad eller ja, nervös över hur vi kommer få det. Kommer det bli en massa gräl igen, kommer vi må bra, kommer det bli som mina förväntningar?  Jag får se. Jag hoppas och vill. Vill verkligen så mycket!

Har varit en social helg. Midsommar hos Eva och Jesper med hela gänget. Sov över och kom hem igår. Fika med pappa och sen filmmys. Idag överaskningskalas för Jesper med kakbuffe och sen indisk middag med Maria och Johan. Kul och trevligt men har haft en jobbig kroppshelg. Gickner mycket i vikt under graviditeten och nu är jag fortfarande för smal. Vill gå upp och få tillbaka min starka kropp men det är sjukt jobbigt. Gjorde hela jobbet med hjälp av ylab sist och nu måste jag gå på det igen men utan hjälp. Vacklar i hur jag ska göra, är rädd att ta i för mycket, för lite, träna för mycket, träna för lite. Är otroligt kroppsmedveten igen och mat tar större plats i huvudet igen. Detta känns jättejobbigt och kan inte riktigt prata med Andreas om det heller. Han blir både upprörd och kontrollerande. Vill att det bara ska lösa sig.. känner oro inför amningen också, är jag för smal och underviktig så att mjölken påverkas? Vill bara prata med någon om detta och få råd. Innan det tar helt fel vändning..

Off we go! Mot midsommarfirande 2017!

Promenad till affären för inköp av midsommarlunch!

Frukost, amning, mys i sängen!

06.00, cykling i källaren!

Olivia gav mig just världens finaste leende! Vilken känsla❤ Jag längtar lite efter att hon blir ännu mer med. Supermysigt med bebis men efter någon månad blir de lite mer person och det är häftigt att uppleva att de blir mer än bara liten och söt. Samtidigt vill jag stanna tiden just nu, uppleva den till max och njuta av varje stund, men vet samtidigt att det lätt blir ett "krav" att njuta mest, handlar nog mer om att stanna upp och reflektera hur man har det och ändra det som inte känns rätt. 

Back to the roots.. När Alexandervae liten hängde mammaligan allt som oftast på Thelins Kungsholmen. Mitt emellan Tess, mig och Camilla! Så här har otaliga luncher intagits. Nu jobbar Tess i närheten så därför ett perfekt skäl att återvända hit. En väldigt trevlig anledning😊 Mycket energi! 

Härlig morgon!

Hej,
Nu var det länge sen jag skrev. Från oro över att han ska titta ut för tidigt pga onda sammandragningar sitter jag nu i vecka 38 och längtar efter att det ska sätta igång. Tänk att han stannat kvar så här länge, jag kanske tom går över tiden:)
Oron har jag dock haft kvar. Över för lite rörelser, feber, ont osv, men peppar peppar så ser allt bra ut. Det är jobbigt att ständigt ha hjärnspöken som säger att jag inte får ta ut något i förskott och som ständigt känner efter och undrar. Jag avundas de som coolt kan gå igenom en graviditet och bara lita på processen. Jag har nog aldrig varit så rädd och stressad som under den här tiden. Men samtidigt har jag nog aldrig velat något så starkt och väntat så mycket på någon man redan älskar trots att man inte träffats.
Just nu ligger jag hemma och är dunderförkyld.. Blev frisk för tre veckor sen och nu är det dags igen. Väldigt tröttsamt och jag hatar när både lukt och smak totalt försvinner, inte kul att äta då! Hoppas att bli frisk innan han vill titta ut så att jag kan lägga all energi på det!

Jag har haft en väldigt fin helg. Fredagen började med att mamma och jag gick på stan och köpte födelsedagspresenter till mig som fyller år på onsdag. En vårjacka och handväska fick följa med hem.
Därefter var jag och A och hämtade våra ringar, köpte skaldjur och gick sedan hem och firade förlovning en gång till. Ringarna är fantastiskt fina och det blev en väldigt härlig kväll.
I lördags tog vi det lugnt och igår hade vi ett gäng vänner över på födelsedagsfika. Jag slås över vilka fina vänner vi har och frågar mig själv varför man inte ses oftare allihopa en söndagseftermiddag då man ändå mest ligger på soffan och inte gör så mycket. Fick fina presenter och massor av energi!
Idag har jag lunchat med en kompis och sedan varit på sjukhuset på koll igen. Jag har gått upp rätt mycket sen sist så vikten är inget problem längre. Hjärtljuden var fina men vi kollade inte livmodertappen idag utan det dröjer två veckor. Lite jobbigt att inte veta men skönt att lilla hjärtat slog fint iaf!
Nu väntar middag på restaurang med två tjejkompisar!

Ha en fin kväll!

Det var ett tag sedan nu. Har inte blivit av att skriva något då jag har så mycket tankar i huvudet och så mycket längtan... Är i v 28+4 nu och dagarna går sakta men säkert framåt. Vågar fortfarande inte tänka så mycket på vad som kommer hända men längtan börjar bli enorm. Vill bara att det ska vara maj och att vi har vår lilla kille hos oss, frisk och välbehållen.
Vi var på tillväxtultraljud förra veckan och han mådde bra och låg precis under medel. Jag däremot, har inte gått upp så mycket som de vill att jag ska så har fått hem näringsdrycker som jag ska dricka varje dag. Känns lite dubbelt då de är så starkt kopplade till när när jag låg inne för anorexi. Jag vet ju att det här är något helt annat men känslan finns där ändå att det är lite konstigt. Jag vill bara göra allt för att han ska må bra men när man bara ligger ner hela dagarna är det svårt att äta så mycket. Blir aldrig riktigt hungrig. Men hoppas att jag har gått upp lite till nästa kontroll och att han fortsätter ligga bra till på sin kurva.
Nu är det söndagsmys i soffan med film och så mycket godis kan få i mig:)