Vaknade vid fem av att allt var stilla, sovande bebis och familj. Gjorde några mackor och kaffe och fick en skön frukost i sängen. Sedan gick jag ner och cyklade en stund och nu sitter jag med en gosig bebis framför Nyhetsmorgon och Alexander klllar fem myror..! Enda abret är Andreas.. igen.. när jag tränar är det som att han går in i attackmood. Sur och kort. När jag kom upp efter träningen hade han inte gjort någonting med barnen, säger inget utan går bara iväg till bussen. Jag kan lätt fixa barnen, tycker det är mysigt och när jag är lugn är de lugna men att vi ska gå som tysta fienden mot varandra är inte ok. Han får gärna träna när han vill och jag vet att han blir glad av det, varför kan inte han känna på samma sätt? Vi är två om båda barnen, varför känns det inte så? Vet inte hur vi ska ta oss igenom detta, vill inte heller fokusera för mycket på hans dåliga energi. Bättre att lägga fokus på att jag, Olivia och Alexander har det bra!

Snart ska vi gå till dagis, hoppas lillasyster vill sova i vagnen! Sedan lunch med Tess på thelins😊