Ibland behöver man en ventil i livet. Ett sätt att få ur sig allt som snurrar i huvudet och gör att livet känns lite tuffare än vanligt. Detta ibland är mitt nu. Och min ventil får bli den här bloggen. Välkommen att ta del av mitt liv och framförallt min väntan på mitt och A:s första barn.

Jag är just nu i vecka 21+1 och det har varit långa 21 veckor. Blodproppar i lungorna, fragminsprutor, blödning och nu sedan en vecka tillbaka, täta regelbundna sammandragningar som kommer även i vila. Efter ett antal besök på gynakuten har jag förstått att de inte gör något alls för att hjälpa till förrän v 22+0, så nu är det bara att vara sängliggandes, jobba med min konstanta oro, äta bricanyl och stå ut.
Oron är absolut värst, att inte varken veta eller kunna förutspå framtiden. Kommer jag föda för tidigt? Kommer vår efterlängtade, älskade lilla kille få komma ut och må bra? Kommer det värsta tänkbara hända? Ingen vet, och ovetskapen gör mig galen. Så jag behöver verkligen den här ventilen just nu. Och förhoppningsvis få dela liknande erfarenheter med någon av alla er där ute.