Har just kommit hem från ett möte på mamma Mia och vår barnmorska. Lyssnat på hjärtljud, tagit prover och pratat sammandragningar. Allt såg jättebra ut på proverna och hjärtljuden var häftigt starka och bra.

Ang sammandragningarna sa även hon att det gäller att ta det lugnt, vila, inte oroa sig och försöka göra någon typ av schema hemma så att jag får in rutiner under dagen.

A var med och kvällen har nu slutat i tjafs. Hon nämnde att det är viktigt att äta ordentligt och han går igång direkt och tjatar om hur liten jag är, hur dåligt jag äter osv. Jag har en historia med ätstörningar och hur frisk jag än har har blivit så misstror han mig alltid. Jag blir så galet frustrerad och ledsen när han dels behandlar mig som om jag vore fem år och dels alltid tror att jag ljuger ang mat. Han menar att det tar energi från honom men förstår inte hur mycket energi det tar av mig att ständigt bli misstrodd. Jag har gjort ett jättejobb med att bli frisk och det är bitvis jobbigt fortfarande med vissa tankar. Jag lyssnar aldrig på dem men de finns där. Och framför allt nu när jag inte får röra mig alls så blir det såklart extra svårt. Och att då bli så hårt misstrodd av den man behöver mest stöd av är väldigt tufft.

Hur som helst är det jätteskönt att allt såg fint ut och jag får ta henne på orden. Ta det dag för dag och var glad över varje timme han stannar kvar där inne i magen.