Har just ätit lunch och avslutat med de obligatoriska mintchokladen, den enda cravingen jag har. Vet inte hur många kilo mintchoklad jag har fått i mig under den här tiden:)

Idag hade äntligen den nya medicinen mot sd kommit till Apoteket. Adalat, tydligen någon sorts blodtrycksmedicin. Har jättemånga mindre roliga biverkningar så hoppas jag klarar mig. Och jag hoppas att sd kan få ta en paus nu, är så trött på att ha dem dygnet runt, flera gånger i timmen.

Börjar känna mig mer och mer gravid och samtidigt som jag tycker att det är underbart inser jag hur sårbar jag blir. Det här så stort och något jag längtat efter så länge och jag vet inte hur jag skulle orka om det inte går bra. Jag vet att jag inte kan göra något annat än att hoppas, tänka positivt och låta naturen ha sin gång men det är svårt att inte kunna veta. Ska jag våga vara glad? Ska jag våga börja knyta an till det lilla livet där inne? V 24+1 idag, veckorna går sakta framåt..!